”Politik är konsten att hindra människor att blanda sig i det som angår dem.” (Paul Vale’ry)

Lemmy Rules
Läs mer

Annonser

VARNING för NORWEGIAN!!!

Bokade en resa för att tidpunkterna var bra. Kan jag undvika dem gör jag det.
Bokning genomfördes och jag bekräftade betalningen.
Då kommer en ruta upp att kanske inte bokningen genomfördes så för ”säkerhets skull” gå in på Mina Reservationer. Det finns inget som heter Mina Reservationer. Det finns Mina Resor. Där krävs bokningsreferens. Någon bokningsreferens kan du ju inte ha om Norwegian ej levererat Din resa.

Pengarna la Norwegian däremot beslag på omedelbart.

Två handläggare kunde, efter 1 timmes kö, inte göra något som helst annat än att föreslå att jag bokade en resa till, så fick vi hoppas att jag fick tillbaka pengarna för den första bokningen som ej bekräftades. Jag ska således i efterhand ligga och bevaka att jag krediteras pengarna de tog utan att leverera resan och i värsta fall bestrida att jag köpt två resor.

Inga mailadresser finns att tillgå. Allt ska ske muntligt vilket oftast är en fördel för säljaren. Så spela in dem. Din möjlighet är att ånyo sitta i kö och därefter får du en handläggare som i sin tur får sätta dig i en ny kö till någon som kan kallas ansvarig, för något.

För min del får jag utgå ifrån att pengarna återsänds efter att Norwegian fått lite ränta på sitt tilltag. Det handlar om usla betalningssystem som bygger på att Norwegian alltid lägger beslag på pengarna oavsett tekniska problem eller om de bekräftat Din resa eller ej.

Det är fasoner som tillämpades långt innan asfaltens tid bland mindre nogräknade postorderföretag.

DEFINITION OF MADNESS!

My best friend and my son’s godfather, Main Man, Dimitri Routzakis, from Chania had an interesting conversation about the power of madness and its different shades, for about twenty years ago. It has made my life richer in many ways. Because words related to crazy people are used extensively in Chania and especially at Karaiskaki street. He felt that it was of value that I learned the difference on various follies. He said;

– Leif, you understand that a person in general terms is referred to as mad has a type of rocket inside his head that goes around and around all day in the same track continuously. Roar and the smoke from the engine is constant.

A crazy person at insanitys last stop, in the other hand, is equipped with TWO rockets in contrast to the generally mad. They roar around in the skull on opposite tracks every second, day after day.

I thought it was incredibly educational laid out, above all in relation to Dimitris body language. Therefore, I had just one question;
– How do I know who is who, for the first time?

Dimitris responded directly without a doubt;
– Leif, the generally mad you get to know after one minute of discussion. The crazy one at the madness last stop you will know right away because you can hear the engines roar and see the smoke, if you are observant.

– Ok. Where are people like you and I on the scale?

– We are in the normal madness labyrinths. When life is good, we feel a small rocket that temporarily lifts us to the heights before falling down head over heels. Kind of like when you go to the Rock club drinking whiskey and wakes up confused when you hit the stone floor, beside the bed.

When life goes against us there will start a baby – rocket in short intervals time and again, until we get a good dinner and wine in good company. Or until we meet one of those really crazy. Then our temporary madness disappear in competition to the other persons hard – core madness.

Dimitris has a standing offer of a generous honorarium to come regularly to Lycke – Bo’s permanent pavilion as guest lecturers. So far, he politely declined on the grounds that his experience of human madness are based on the people who live in Chania.
The Swedish madness seems to him as a difficult problem after following my madness for more than three decades.

DEFINITION AV GALENSKAP!

Min bäste vän och min sons Gudfar, Main Man, Dimitri Routzakis, från Chania hade ett ett intressant samtal, mellan skål och vägg, om galenskapens kraft och dess olika nyanser för ett tjugotal år sedan. Det har gjort mitt liv rikare på många sätt. Eftersom orden som relaterar till galna människor används flitigt i Chania och speciellt på Karaiskaki street tyckte han att det var av värde att jag lärde mig skillnaden om olika galenskaper. Han sa;

– Leif, du förstår att en person som i allmänna ordalag benämns galen har en typ av raket inne i huvudet som går runt, runt hela dygnet i samma bana oavbrutet. Vrålet och röken från motorn är konstant.
En galen människa vid vansinnets sista anhalt däremot är utrustad med TVÅ raketer i motsats till den allmänt galne. De vrålar runt i skallen på motsatta banor varje sekund, dygn efter dygn.

Jag tyckte det var otroligt pedagogiskt upplagt framförallt i relation till Dimitris kroppsspråk. Jag hade därför bara en fråga;
– Hur vet jag vem som är vem första gången?

Dimitris svarade direkt utan tvekan;
– Leif, den allmänt galne lär du känna efter en minuts samtal. Den galne, vid vansinnets sista anhalt, vet du direkt för du kan höra motorvrålet och se röken om du är lite observant.

– Ok. Var ligger såna som du och jag på skalan?

– Vi ligger i den normala galenskapens labyrinter. När livet leker kan vi känna en liten raket som tillfälligt lyfter oss mot höjderna innan vi ramlar ner pladask. Typ som när du går på Rockklubb och dricker Whiskey och vaknar förvirrad när du slagit i stengolvet, jämte sängen.

När livet går oss emot startar den lilla raketen i korta intervaller, gång på gång, ända tills vi får en god middag och vin i gott sällskap. Eller tills vi träffar någon av de riktigt galna så vår egen galenskap försvinner i mängden.

Dimitris har ett stående erbjudande med ett vidlyftigt honorar att komma regelbundet till Lycke – Bo:s fasta paviljongen som gästföreläsare. Hittills har han artigt tackat nej med motiveringen att hans erfarenhet om människors galenskap bygger på människor som bor och lever i Chania.
Den svenska galenskapen tycks honom ett svårt problem då han följt min galenskap under mer än tre decennium.

RECENSION BaraVara!

I går var det bolagsstyrelsemöte på nygamla BaraVara. Ja, alltså inte BaraVaras bolagsstyrelse, utan Ekonomiföretagets.Till tonerna av ”Pomp and Circumstances” ledsagades vi med säker och varsam hand
till bords.

Vi trakterades furstligt av de små, allestädes närvarande, Hallonhumlorna och Bålgetingarna.

Barmästaren sabrerade en flaska Champagne med en skicklighet av sällan skådat slag. Flaskhalsen flög upp i den ståtliga lampkronan och klingade ”Fur Elise” på sin väg ner mot det vackra Ekgolvet som Mysko Hedlund lagt med sin sidekick, Rock Uffe Hedlund.

I nämnd ordning blev det hembakta bullar med rökt smör. Utomordentligt bra för att upparbeta törst samt att bottna med så att man kan dricka mer av de alkoholhaltiga dryckerna. Därefter, i rask takt, kom Havskräftor, Fröya lax, Torskrygg och Hjortfile. Man fick lätt en uppfattning hur det är i paradiset. Allt nedsköljt med ett fantastiskt gott rödvin ur det överdådiga sortimentet. På tur står Torskrygg med tillbehör av ljummen sallad med bl.a. rökt sidfläsk.

Då den lilla krävan morrade belåtet följde vi naturlagarna och avstod frivilligt dessert. Det oomkullrunkeliga faktum att det kunde betraktas som ett omåttligt frosseri styrkte oss i vårt beslut. I ett svagt ögonblick kände jag Luthers stränga och förmanande närvaro. Nåväl, under manlig behärskning krönte denne måltiden med gott bryggt kaffe å den sista smörjelsen i form av en manlig Cognac. Min ledsagare, för aftonen, nöjde sig med nämnda kaffe.

Med min väl omvittnade fingertoppskänsla och sinne för de små nyanserna utifrån min sinnrikt utarbetade betygsskala vad gäller mat och dryck, ”Ätbart/Drickbart” samt ”Fullt Ätbart/Fullt Drickbart”, ger jag omdömet;

”Fullt Ätbart tillika ”Fullt Drickbart!”

Till tonerna av ett, för ändamålet, specialkomponerat musikstycke tågade vi sedan ut under såväl personalens som gästernas glada tillrop. Under ett svart ögonblick fick jag en krypande känsla av att de såg lite FÖR glada ut. Min ledsagare tog det elegant ur mitt sinne genom att föreslå en sista drink för kvällen på ett närliggande etablissemang.

Nya alkoholpolitiska rön i strid mot bättre vetande.

stretching-nacke-axlar-a-rygg

 

Med anledning av den ständiga diskussionen om alkoholens negativa påverkan för människokroppen gjorde jag en djuplodande analys innan en slutlig konklusion. Till min hjälp hade jag Revolver – Henning som sakkunnig expert efter mångårig och insiktsfull erfarenhet i ämnet. Därtill en lång rad av terapeutiska utmärkelser som vunnit erkännanden långt utanför Helsingborg.

Vi bestämde att träffas i en, för ändamålet, homogen miljö. Restaurang ”Skitiga Duken.”

Jag visste att Revolver – Henning kommit in i lokalen innan jag såg honom. Sorlet och stimmet gick med ens ner till en respektfull nivå. Han hälsade med en harkling och en muskeldragning kring halsområdet för att markera törst.

– Hej Henning, jag väntade med att beställa in så att inte isen hann smälta och spä ut groggen mer än nödvändigt, skyndade jag mig att säga. Henning klargjorde för servitören att han önskade en manlig outspädd whiskey. Varpå servitören med snörpt mun meddelade att detta etablissemang med stolta anor ej sålde utspädd sprit. Henning glodde under lugg och avtryckarfingret darrade olycksbådande när han tog till orda;

– Hade jag ej varit tydlig så hade du, din vana trogen, slängt i isbitar motsvarande åtta centiliter vatten. Mig veterligen ligger flaskans innehåll runt 43 % alkohol. Således är den redan utspädd med 57 % vatten. Där går fan i våld gränsen för vad en anständig karl ska behöva utstå, även om han råka befinna sig på ”Skitiga Duken!”

Servitören som med åren lärt sig att läsa kroppsspråk fann för gott att servera beställningen utan onödig tidsutdräkt.

– Jaha, Henning, då kanske vi kan köra på. Som du vet har valda delar av intelligentian inom alkoholforskningen kommit fram till att ett sunt intag av alkohol kan beräknas till 6-8 glas vin i veckan för att bibehålla en sund kroppslig utveckling och förhindra en nedbrytning av hjärncellerna. Det ska vi väl kunna leva med. Det kunde ju ha varit värre. Innan jag skriver vidare vill jag självfallet ha frågan belyst utifrån din oomtvistade expertis inom området.

Hennings stenansikte var bildligt talat just det, hugget i sten. Trots att ingen enkelklunk låg under 6 cl. med ytspänning.

– Det var nog tur jag hann sätta stopp för dina slarvfel och grova missuppfattningar. Frågan är om du inte skulle överväga ett mer vidlyftigt intag av alkohol baserat på din klena fattningsförmåga. Såhär är det;

Siffermässigt så är det inte motsvarigheten till 6-8 glas vin i veckan. Ransonen är beräknad per dag vilket du skulle upptäckt om du inte var så förbannat ytlig och slarvig. De medicinska effekterna är enligt följande;

Vad beträffar kroppsligt förfall så är det ställt utom alla tvivel att kroppskonstitutionen hos en redig människa med vidlyftigt intag av alkohol är av sådan beskaffenhet att skador från fall och slag är av mycket begränsad omfattning i förhållande till en ömfotad människa med litet eller inget intag av alkohol. Det sistnämnda exemplet överbelastar våra sjukhus från morgon till kväll medan den redige spelar korpfotboll med järnhätteförsedda fotbollsdojor.

Vidare har du missförstått nedbrytningen av hjärnceller. Kupan består av vita och grå celler. De vita är bra att ha, de gråa tillför inget av värde. De tar endast plats och hämmar tillväxten av goe-cellerna. Nya rön, som dessvärre är hemligstämplade, visar med all önskvärd tydlighet att den redige människan, som mycket riktigt påpekas, bränner hjärnceller snabbare än den ömfotade människan. Nu, förstår du, kommer det fina i kråksången! Det är de odugliga grå cellerna som förbränns snabbare och därmed skapar grogrund för en ohämmad tillväxt av goe-cellerna.

Unge man med det gamla ansiktet! Det fick du min liv å själ inte lära på kyrkans barntimme om jag ska döma utifrån ditt torskliknande ansiktsuttryck. In med en ny omgång så jag kommer till final!!!

Låt mig samla tankarna. Jo, det där förbannade varje vecka eller varje dags drickandet är ett förbannat ofog och skriver fria medborgare på näsan. Nu när vi rör oss med fakta kan vi konstatera att vi har 6 -8 glas vin om dagen. Låt oss lägga till en sund utvecklingspotential på 3 – 4 glas så ligger vi på 2 helrör om dagen med en skvätt tillgodo nästa morgon för att mjuka upp stelheten innan vi springer i gång bilen.

Så här är det, för det vet ja! Låt människan styra sitt intag själv. Om nu en gammal stöt vill spara ihop ransonen till söndagen och dricka alltihop på en gång ihop med grannfrun så ska han väl ha rätt till det. 28 helrör på han och grannfrun en hel dag och kväll är väl inget att orda om. Visste man inte bättre kunde man ju tro att de var återhållsamma. Smygstartar de lite försiktigt om fredagen ligger de på en fullt normal helgranson som hos de bättre bemedlade. Tänk bara hur det gick på 70- talet när bagarna och socialstyrelsen, i ohelig allians, förordade en limpa bröd om dagen. Varannan vuxen och var fjärde barn ligger i riskzonen för diabetes och allehanda bokstavskombinationer.

Förstå mig nu rätt! Friheten ska inte missbrukas. Ransonen ska förbrukas under veckan för att på så sätt skapa en följsam och rättvisande statistik och bild av hälsostatusen bland befolkningen. Att avstå är ej i enlighet med god sedvänja och solidariskt uppträdande. Vi kan inte ha ett tudelat samhälle där det ömfotade måttlighetsfolket ska, till bristningsgränsen, tära på kostnaderna genom ständig ockupation av våra sjukhus med sina led, muskel och liktornsbesvär som är ett direkt resultat av ett på tok för lågt näringsintag och tjockt blod.

Utöver vad jag här har sagt i syfte att, mot all förmodan, upplysa och skapa en ökad förståelse hos dig ämnar jag ej tillföra något ytterligare i ämnet eftersom det vore att kasta pärlor åt svinen!!!

Henning spände ögonen i mig och markerade barlast genom att slå med avtryckarfingret på ett tomt glas whiskey.

Jag bestämde att ej följa upp resonemanget med några spetsfundigheter utan i stället hålla tand för tunga till krogens och gästernas stora lättnad. Efter sedvanlig armbrytning och historier om alla exen i korrekt kalendarisk ordning tog vi adjö, lite snörvlande med en dragning av handen kring ögonvrån.

På vägen hem avundades jag Hennings förmåga att så tvärsäkert spika fast framgångslinjen i det som mänskligheten än i dag brottas med varje dag. Jag sov den oskuldsfulles sömn den natten.

 

THE HUNT!

Såväl före som efter asfaltens intåg ägnade människan sig åt lekar. Många lekar hade inslag av att hitta något eller någon. Kurra gömma, fågel eller fisk eller vad det nu hette.

I bland jagade vi någon kamrat som var utklädd till någon listig och elaksinnad indian. En gång var vi på väg att hänga en tillfångatagen indian. Indianen flydde med benäget bistånd av vuxna, helt i avsaknad av grundläggande kunskaper om att barn vill ha litta skoj, då och då. Indianen tog senare en gruvlig hämnd vid ett fegt bakhåll som förlänade mig en vit fläck på sidan av huvudet där kniven träffade.

Skallbenet, av typ Hickory – träd, höll dock kniven på behörigt avstånd från min, för mänskligheten, så ädla kroppsdel.

VI VAR BARN!!!

Idag ränner vuxna, i tid och otid, och jagar något väsen i mobiltelefonen, Pokemon. 

Mestadels på arbetstid medan hålögda arbetsgivare får slita ont för att något annat än slaepesill ska sättas på bordet hos de anställdas familjer. Jakten skyr inga medel eller platser, begravningskapell, operationssalar, omklädningsrum, motorvägar etcetera. Ingen sten lämnas orörd i deras iver och frustration.

I Norge jagade statsministern och någon partiledare ovan nämnde Pokemon mitt under pågående excesser. Jahjamen! 

Dock, inget ont som ej för något gott med sig. De små ömfotingarna kan nu ohämmat och fria från de vuxnas övervakning glida runt ostörda och hålögda med gapande munnar i cybervärldens labyrinter i jakt på allt det spännande som deras insnöade fornminnen tidigare trodde de hade koll på i enlighet med familjepolitisk korrekthet.